ngn mer än jag som grät?

Jag kollade på DHW som säkert många av mina läsare gjorde.
Jag grät som ett barn i slutet, jag trodde verkligen att M.J satt i bilen och jag kände verkligen paniken och hjälplösheten...
Tänk dom som på riktigt förlorar sina barn. INGEN ska överleva sina barn.
Jag hade inte överlevt, det hade jag verkligen inte.

Jag läste Victors mammas blogg igår (pojken som dog i cancer i år endast 1,5 år) , hon skrev "jag kan inte förlåta mig själv för att jag glömt hur du luktade ... .... ... jag ber alla föräldrar att krama om era barn och gräva ner näsan i deras små nackar om dra in deras doft och aldrig glömma den för detta ögonblicken kommer aldrig igen"

Jag gråter nästan alltid när jag läser den bloggen.
Måtte man ALDRIG ALDRIG vara med om en sån sak ALDRIG.


Godnatt på er alla